Lo

Lodjur • Lynx lynx

Lo med unge

Lodjuret var på väg att utrotas i Sverige i början av 1900-talet, den sista spillran fridlystes år 1927. Lodjursstammen ökade och på 1970-talet såg man ljust på lodjurets framtid i Sverige. Senare minskade stammen igen och en förnyad fridlysning 1986-1995 fick åter lodjurs-stammen att öka. Sedan 1995 har man bedrivit en viss jakt på lodjur. I norra Sverige har man minskat lostammen för att minska skadorna inom rennäringen.

Systematik

Lodjuret hör till familjen kattdjur. Det räknas vanligtvis till de små kattdjuren.

Utseende

Lodjuret liknar en jättestor katt med långa, kraftiga ben och svarta tofsar på öronen. Det har en kort svans och kraftigt kindskägg, pälsen är gulbrun och ofta svartfläckig. Fläckarna framträder olika mycket mellan individer - allt från nästan ingenting till väldigt markerade svarta prickar eller streck. Ett lodjur väger 15-25 kg med en kroppslängd på ca 1 meter.

På vintern får lodjuret en tjock varm vinterpäls som är ljusare och längre än sommarpälsen och det har också stora hårbeklädda tassar som fungerar som snöskor.

Ekologi

Lodjuret lever ensamt och rör sig ofta över stora områden. Det förekommer främst i orörda skogar, men har på senare år spridit sig till fjälltrakterna. Lodjuret rör sig gärna i täta skogar och varierande terräng. Det är nattaktivt och vilar gärna hela dagen genom att ligga högt uppe i klippterräng med bra uppsiktsmöjligheter.

Lodjuret äter enbart kött från byten som det dödat själv. Här i Sverige jagar det mest rådjur och renar, men lodjuret kan också döda harar och skogshöns.

Varje lodjur har ett hemområde, det hävdar inte revir. Hemområdesstorleken varierar men ligger runt 400 kvadratkilometer för honor och 1000 kvadratkilometer för hanar. Olika lo-individers hemområden kan överlappa varandras.

För lodjuret är hörseln och synen de viktigaste sinnena i jakten på ett byte. Den jagar genom att smyga sig på bytet. Sedan kastar det sig över bytet med några raska språng och biter ihjäl det. Om det misslyckas förföljer lodjuret inte bytet någon längre sträcka.Ett vuxet lodjur dödar ca ett rådjur i veckan. En lodjurhona med ungar dödar ca det dubbla. Lon är mest aktiv i skymningen. 

I Sverige pågår parningssäsongen från slutet av februari till början av april med högbrunst i mars. Ungarna föds i maj-juni, ca 70 dagar efter parningen, på en torr och skyddad plats under en gran, i en bergsskreva eller liknande. Oftast är det 2-3 ungar och de väger ca 300 gram. Det tar runt 10 dagar innan de öppnar ögonen. De börjar äta kött redan efter en månad men diar fram till 5 månaders ålder. När de är ett knappt halvår gamla börjar de följa med mamman på jakt och de följer henne fram till nästa vår när nästa brunstperiod börjar. De flesta honor får ungar varje år som de tar hand om själva.

Orsaker till tillbakagång

Länge jagades lodjuret för sitt fina skinn. Den intensiva jakten är huvudorsaken till lodjurets tillbakagång i europa.

I Sverige fridlystes lodjuret på 1920-talet. Den mycket svaga stammen fick chansen att återhämta sig. Stammen repade sig och jakt återinfördes 1943. Fram till 1970-talet såg man ännu ljust på lodjurets framtid i Sverige, men sedan kom det tecken på att lodjursstammen minskade. Orsaken var troligen ett för hårt jakttryck. Dessutom hade lodjuret drabbats av rävskabb. Därför blev lodjuret åter fridlyst i Sverige 1986-1995. Sedan 1995 har man bedrivit en viss licensjakt på lodjur i skadeförebyggande syfte. I norra Sverige har man minskat lostammen för att minska skadorna inom rennäringen. Inventeringen av lodjur vintern 2013/2014 visar att det finns ca 850 lodjur i Sverige.

Förutom tillgång till mat behöver lodjuret ha ostördhet för att trivas. Berg och djupa skogar vill den ha i sin närhet. Människans aktiviteter i naturen kan påverka var lodjuret väljer att leva men så länge som den finner skogar och klippterräng i sin närhet trivs den även om det är nära oss människor.

Arten är klassificerad som sårbar (VU) på artdatabankens lista. Internationellt på den globala röda listan är den placerad i kategorin missgynnad (NT). Den finns också upptagen bland arterna på EU:s habitatdirektiv.

Utbredning

Lodjurets utbredning

En gång fanns lodjuret i hela Europa. Sedan 1800-talet har det minskat kraftigt i Europa. Nu finns det bara kvar i Skandinavien, Alperna och Östeuropa. Lodjuret finns också i norra Asien. I Spanien och Portugal finns den mycket sällsynta närbesläktade iberiska lon och i norra Nordamerika lever två närbesläktade arter.

NYHETER