Järv

Järv  

Järv • Gulo gulo

Förr i tiden kallade man järven för filfrasen (storätaren), då man trodde att den var oerhört glupsk. Man hade sett hur en järvdödad ren kunde försvinna under en enda natt. I själva verket styckar järven sitt byte och gömmer det på olika ställen för att ha mat vid senare tillfällen.

Systematik

Järven hör till familjen mårddjur. Den räknas vanligtvis till de stora mårddjuren.

Utseende

Järven har en yvig mörkbrun päls, som gör att den ser större ut än den är. Den är grovt byggd med korta ben, stora tassar, platt huvud och en tjock, yvig svans.

Järven är väl anpassad till ett liv i snöiga trakter. På vintern får den en tjock varm vinterpäls och de stora hårbeklädda tassarna fungerar som snöskor.

Ekologi

Järven lever ensam och rör sig över stora områden. Den är starkt revirhävdande och båda könen försvarar sina revir mot artfränder. Honornas revir är ungefär 100 kvadratkilometer medan hannarnas är betydligt större, runt 400 kvadratkilometer.

Renen är järvens viktigaste byte. Vid sidan av ren fångar järven också räv och hare på vintern. Dessutom äter järven as och snyltar gärna på andra rovdjurs byten. På sommaren äter de fåglar, smågnagare, bär och kadaver.

Järven har ett mycket välutvecklat luktsinne och den är duktig på att klättra i träd.

Järven är en medelmåttig renjägare, bäst går det när det är skare på snön, skare som håller för järvens "snöskofötter", men där renen trampar igenom.

Den styckar och gömmer sitt byte i klippskrevor, under stenar och i snön. Köttgömmorna utnyttjas sedan under en lång tid.

Järven markerar sitt revir med urin, spillning eller med ett speciellt sekret från körtlar som den har på magen. För att sprida sitt körtelsekret gränslar järven en låg buske och gnider körteln mot kvistarna.

Honan tar ensam hand om ungarna och de stannar hos henne från det att de föds på vårvintern till senhösten samma år.

Orsaker till tillbakagång

Länge jagades järven hårt, dels för det eftertraktade skinnets skull, dels för att den utgjorde ett hot mot renskötseln. Fram till 1969, då järven blev fridlyst, utbetalades statliga skottpengar på den.

Järven har inga fiender vid sidan av andra järvar och människor. Det finns dock observationer från Nordamerika på att björn och varg kan döda järv. Precis som hos björnen förekommer infanticid, det vill säga att järvhannar dödar andra järvhannars ungar för att honorna snabbare ska komma i brunst, så att de själva kan para sig med dem och få ungar.

Arten är klassificerad som starkt hotad på Artdatabankens lista. Internationellt på den globala röda listan är den placerad i kategorin sårbar (VU) Den finns också upptagen bland arterna på EU:s habitatdirektiv.

Bevarandearbete

Sedan järven blev fridlyst 1969, har arten långsamt återhämtat sig och det finns idag runt 650 järvar i Sverige. 

Utbredning

Järvens utbredning

Järven förekommer i fjälltrakterna, men har på senare år börjat sprida sig till Norrlands skogsbygder.

Arten är cirkumpolär, vilket betyder att den finns i de nordligaste delarna av Europa, Asien och Nordamerika.

NYHETER